22. apr, 2020

När allting verkar gå åt skogen

Hade tidigare idag ett samtal, med en företagare nere i Tingsryd. Vi kom att diskutera hur det såg ut för oss i vårt arbete och i vår vardag. För min kollegas del, kände hon att det var mycket mindre med människor som reste. Både hit till Tingsryd men också mer generellt. 

För min del, ser jag ju två olika sidor, både min verksamhet här i Dunshult och den i Växjö. Jag ser och upplever hur det är restauranger som slår igen och bara erbjuder hemkörning eller hämtmat. Hur det är färre kunder som äter ute och inte bara det utan att det är färre människor ute på stan.

Här i Dunshult, brukar det inte vara så många människor ute, men nu är det färre än vanligt. Det finns de som har blivit deltidspermitterade här, och så finns det ju dom som skall hålla sig inne. 

Jag har svårt att förstå, att man tror att det kan hjälpa att isolera människor. Att be människor hålla sig hemma om de är sjuka, förkylda m.m borde vara ett normalt förhållningssätt. Inte ett tillfälligt, för det är ju ingen som mår bra utav att vara på jobbet när man är sjuk. Men att isolera människor, det skapar andra former utav sjukdomar, sådana som du inte kan isoleras ifrån för att läka ut.

Som depressioner, rädslor för andra människor, djupgående rädslor för andra bakterier och virusar. Och så mycket mer.

När jag tänker på människor som sitter i sina lägenheter, utan social kontakt, utan känslan för att man får gå ut. Då sörjer jag för dessa människors liv. Det finns en stor skillnad mellan att bo på landet och bo i en stad. Här kan du gå ut i skogen, utan att möta någon annan människa. Du kan sitta under ett träd och känna att du hör ihop med, att du har din plats i universum.

Jag önskar att de människor som isolerat sig, får alldeles snart känna vårluften och glädjen över våren och försommaren som är på väg. Att vi allihop, kan få mötas som vanligt och att vi tillsammans i spåren utav det som är nu. Kan se varandra precis som vi är, utan rädslor, bara med ömsinthet och förståelse.

Låt oss tillsammans, göra vad vi kan för att livet skall återvända för oss alla, i hälsa och välgång.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson