5. mar, 2019

När det känns som att allt tystnar.

Hej och välkommen till dagens blogg.

Sitter för första gången på länge nere i Lönsboda på Café Kronan. Ett bra ställe för en kopp te och reflektioner. Här i Lönsboda fann jag för ganska många år sedan en person som hjälper mig med Visma bokföring. Det har verkligen varit och är guld värt.

Så idag valde jag en stund här med en kopp te och en avskalad morotskaka. Kanske du undrar,  Vadå avskalad. Men du kommer se på min bild vad jag menar. Det behövs så lite socker i min värld. För mycket och jag skalar av precis som nu.

Men kanske kan lagret på morotskakan som jag skalat bort symbolisera hur livet känns just nu. När tiden har gått och min brors begravning är över. Ett avskalat inre som saknar de vardagliga samtalen och värmen, tjurigheten, envisheten, irritationen ifrån hans röst.

Efter ett och ett halvt års kämpande för livet lämnade han mig och oss. Det känns i tomrummet mer och mer avskalat. Djupdykningar i 57 års minnen bubblar upp och förlöses, förändras och läggs på nya hyllor. 

Tankar om samspel, närvaro, lek och allvar blandas med alla känslor i ett enda stort virrvarr. Det är inget dåligt virrvarr, det bara är. Som Guds/Universums källas namn," I AM".

Universum kan tyckas som ett virrvarr, Gud som en otydlighet. Men i detta finns struktur och nydaning alltid närvarande. Precis så är det inom mig just nu.

I det som skalas av och löses upp finns utrymme för det nya, för strukturer som helar och bygger nya rum och upplevelser.

Det är bitvis smärtsamt, bitvis ensamt och bitvis upplyftande och renande. Som att se mitt liv genom hans ögon och se hur vi vandrat på jorden i gemenskap och frihet. Älskat varandra som syskon, jag storasyster som vill beskydda min lillebror och retas med honom. Han som lillebror som vill växa i frihet och trygghet.

Visst är det besynnerligt med våra relationer men vad vore vi utan dem. Utan det vardagliga, med glädje, tristress, irritationer och massor av kärleksfullhet. Vi vore vad vi är men känslorna skulle lätt kunna kännas som meningslöhet och en väldig ensamhet. 

På det sättet känner jag att det är underbart att få möta människor i det vardagliga på olika sätt och skapa en mångfald av relationer.

Min lillebror och jag har en ny form av relation och den berikar och växer till det den skall vara och bli. Det värmer mig att både känna, förstå och inse att han som förnekade länge, länge allt som handlade om livets fortlevnad nu vet och finns här hos oss och mig.

Avskalat ner till bottensatsen av mig utan dig lillebror, vandrar mitt jordeliv vidare. Jag är glad och tacksam över mitt liv och dess djup. Tacksam över att vara här och låta dig få vara med oss igenom livet. Livet från olika perspektiv och dimensioner växer sig starkare tack vare det avskalade djupet.

Med kärlek

Greenleaves Andersson