1. feb, 2019

Första dagen i Februari 2019

Så mycket som händer.

Tänk att tiden bara försvann från den 21 januari till idag. Konstig känsla, har befunnit mig som i ett litet vakuum i några dagar. Arbetet har varit lugnt och stilla och min själ har fått återhämtning precis som den har behövt.

Ni vet den där Fullmånemeditationen som jag hade här på kvällen den 21 jan. vilken kväll. Mulet, grått och disigt så ingen fullmåne syntes på himlen. Men något sa mig att det kommer ge vika. Med kraft ifrån Mångudinnan lyckades vi, jag och två deltagare att skingra molnen och föra fram fullmånen så att hon som vanligt var med oss. 

Två gånger gjorde vi meditationer som lyfte fram henne= skingrade molnen. Det var så mäktigt, så underbart att se vad vi människor kan göra med våra tankar och med vår vilja. Tänk så mycket gott vi kan göra bara vi vill. Vi fick en underbar kväll med hennes närvaro korta och långa stunder. 

Vi mediterade på vår kraft, på hennes kraft och fördes upp till henne för att dela hennes tid och tankar. Det är magiskt med dessa kvällar.

Så vandrade tiden och veckan vidare, men på ett mindre roligt sätt. Min bror som varit sjuk under en längre tid vandrade vidare till nästa fas av sitt liv. Jag och mina syskon och hans familj, får stanna här och leva vidare. Vi har varit tighta, så nära varandra i många år, alla vi syskon. Det är en stor stor gåva.

Sedan många år har jag och min bror brukat luncha tillsammans när tid och möjlighet fanns. Roligt och givande med dessa samtal och med alla de telefonsamtal som vi har delat ofta en stund varje dag. Som ni förstår blir det tystare nu, även om jag hör honom diskutera med mig diverse olika saker även nu.

Ni vet det blir ju liksom inte riktigt på samma sätt, kramen när man skiljs åt den är lite torftig nu om jag får säga så. Men kärleken till sin familj, mig och oss som har funnits i hans närhet är där lika tydlig och stark. Det helar.

Så dagar som bara försvann, gick åt till eftertanke och reflektion. Nu väntar åter livet och jag kan känna hur glädjen finns där över att leva, att han är utan smärta och som han sa till mig vid ett tillfälle då han lämnat kroppen "Skrattandes säger han; -Syrran, jag är fri utan smärta, det är underbart, Vi ses snart".

Ja, som du kan förstå blev jag något betänksam, undrande över om han bara smitit eller lämnat oss. Så tänkte jag att nej, han är kvar han sa ju att vi ses snart. Han piggnade på sig då och vi fick några fina månader till tillsammans. Till glädje för oss alla. Han var med mig och letade upp min bil på blocket, nöjd när jag till sista hittade den jag ville ha. Vi levde på hoppet att han skulle bli frisk ända in till sista dagarna. Ni vet hoppet är ju det sista som överger oss och det är skönt. 

Jag är evigt tacksam över att jag arbetar med Spirituell healing och som Medium, så jag fick tillgång till att kunna bidra, minska smärtan och möta honom när han smet ifrån sin kropp. Detta är ju vad mitt arbete innebär och varför jag ifrån allra första stund kände den största glädje över allt.

Jag insåg att jag kunde bli fri från mediciner där jag då befann mig och jag kunde ge lindring och helande till andra människor och djur så att inte heller de skulle behöva ta så mycket mediciner. Det betydde allt för mig som då jag började hade gått på så mycket mediciner så länge.

Nu har det betytt allt för mig att på det sätt jag kan ha kunnat bidra. Jag kunde inte rå på sjukdomen men jag kunde finnas där och ge lindring. 

Jag tänker på hans familj och känner tacksamhet över att dom finns och att vi stöttar varandra. Att vi får mötas och läkas ihop.

Nu går vi tillsammans vi och ni och jag mot nya mål och nya möten. Det ser jag så mycket fram emot. Jag ser fram emot den nya dagen, den nya veckan och denna nya månad och vårt nya år.

Kom låt oss mötas!

Med kärlek

Greenleaves Andersson