6. sep, 2018

Tid på Öland

Det är händelserika dagar här. Fridfulla men aningen komplicerade. Att vandra i ett för tidigt höstligt landskap är ljuvligt. Jag måste säga att Öland alltid är underbart. 

Att se alla barrträd i brun skrud känns i hjärtat. Denna sommaren har varit både himmel och helvete i mina ögon. Jag har uppriktigt svårt för höga temperaturer ute. Jag somnar, blir slö orkar ingenting.

Så jag kände en ofattbart stark längtan efter naturen, det öppna landskapet och vinden i mitt hår.

Jag får det nu och jag njuter.

Det komplicerade ligger i att så mycket mer än jag trodde har stängt igen för säsongen. Ja, jag kollade innan jag åkte, men även det som skulle vara öppet var stängt. Vilket gjort att sovplats och mat har behövt annan planering och oväntad hjälp.

Efter att jag åkt med min man upp till Växjö tog jag tåget till Kalmar och buss upp till byxelkrok. Från Löttorp åkte jag närtrafik, det blev en taxi och ett underbart möte med kvinnan som körde.

Men som barn bodde hon i Stockholm och hade mormor på Öland. Det blev upprinnelsen till ett liv med man och barn på Öland. Hon talade sig varm om den västra sidan på Öland, där jag skulle kunna vandra utmed havet ända ner till Äleklinta.

Jag svarade som det var att jag hållit mig undan den västra sidan till förmån för den lugna karga östra sidan på Öland. Den sidan som jag älskar att vara på.

Men jag visste också att jag bestämt mig för att vandra utmed havet på Norra Öland. Pågrund av att jag inte hittade något boende i Byxelkrok vandrade jag ut ca 6 km till Hälluddens stugby. Inte på vinst och förlust utan jag bokade en stuga via Booking.com.

Allt lugnt så långt. Men väl där finns inga människor, jag ringer ett nummer och via telefon löser sig mycket. Men någon mat fanns inte. Hu jeda mig!

Då klurar kvinnan som driver Hälludden och berättar att det finns en person till som hyr. Han skall komma med lite mat til mig. Så får jag köpa lite ägg smör, bröd och pålägg. Mums så gott. Kokar ett extra ägg som får bli till mat längs med vägen.

Hon berättar att på östra sidan finns inga boende och matställe som är öppet på en väldigt lång sträcka.

Så jag vandrar tillbaka till Byxelkrok tar mig en morgonfika och pratar med kvinnan i Grillkiosken, som även säljer kaffe och kanelbulle. Hon berättar att på Norra Öland bor det ca 150 personer året om. Att hon stänger grillkiosken den sista september men tillägger hon Ica finns ju kvar. Det är en högmedelålder på de boende och de som bor här arbetar som hantverkare eller inom äldrevården.

Jag får en mörk bild uppmålad för mig och ser framför mig hur Norra Öland avfolkas, precis som Norra Sveriges inland gör. Under hela min vandring här förföljer mig Oskarshamns kärnkraftverk, som ligger nästan rakt över. Tanken på hur det skulle kännas att leva med den framför min syn varje dag får mig att rysa. Inom mig undrar jag om just kärnkraftverket har samma inverkan på andra människor som det har på mig. I så fall är det inte konstigt att det avfolkas. MEN det är så sorgligt, att en av dom finaste öarna och landskapen har så lite service och åretrunt boende befolkning. Här finns en underbar natur "olika mången annan".