23. feb, 2018

Så fint att vända om

Godkväll kära läsare.

Det är något speciellt med att mötas i livet. För mig innebär ett möte många gånger tårar i de möten jag har i mitt arbete. Det är en ära att få mötas i de tårar som behöver förlösas, en ära att någon annan litar på mig så pass att den personen vågar lätta sitt hjärta och låta tårarna rinna.

Sen när leendet kommer på läpparna, känns det ända in i mitt hjärta en djup glädje över att personen funnit sig själv så pass att hen orkar le. För sin egen skull, för sitt inre ljus som vill lysa. Då känner jag hur hela jag fylls av tacksamhet över mitt arbete och min dag.

Så var gårdagen, i många delar. Glädje blandas med tårar, blandas med känslor som gömts undan för att det gör ont. Till och med glädje kan gömmas för att inte andra människor skall ta ens glädje som något illasinnat. Jag kommer aldrig att glömma den dag, då jag arbetade inne på Försäkringskassan, stod och samtalade med några arbetskollegor. Jag börjar gapskratta och vi skrattade tillsammans, skönt, men ack vad jag bedrog mig.

Ut kommer en chef på stället och undrar vem i all världen det är som skrattar så högt. Jag svarar jag, glad. Utskälld blir jag för att då kunde där finnas andra människor i sorg, och med problem, så det passade sig inte alls. I min värld brukar ett leende hela och ge styrka. Ett skratt kommet ur hjärtat lyfter ens själ, men chefens ord fick mig att fundera.

Behöver vi inte alla en möjlighet att i de mörkaste tillfällena i livet finna skrattet vare sig det är kommet ifrån oss själva eller ifrån någon annan. Jag älskar när någon skrattar, det hjälper mig att finna min egen glädje.

Så, att som jag se människor gråta, ger mig också den unika möjligheten till att verkligen se många människor finna sin egen gläjde och därmed sitt skratt.

Må du som läser detta skratt många gånger tills vi ses eller hörs 

Med kärlek

Greenleaves Andersson