16. jan, 2018

Så mycket roligt

Att bara kunna skriva det "Så mycket roligt" är ju helt underbart. Att få känna att livet är roligt, det skapar tacksamhet och ödmjukhet inom mig. 

Jag har haft en vecka då jag kört runt med affischer i en radie av ca tio mil. Affischer som berättar om vad jag gör och vad jag vill göra. Det är en så härlig känsla att få skapa möjlighet för oss människor att mötas och lära oss utav varandra. Visst när jag arrangerar en kurs så är jag ledare, jag bygger kursen och har tankarna om vad jag vill att deltagarna skall uppnå. Men... det är gruppen som skapar dynamiken och med sina olika ryggsäckar tar fram kunskapen som gör att just dom är där, precis just då.

Utan en ryggsäck skulle du antagligen vilja vara någon annanstans där du kunde få utmaningar som gav dig en ryggsäck, för det är ju livet. Så människor som lever och vill dela med sig, det är de som skapar förutsättningarna för mig att hålla en kurs. Du kan ju själv tänka dig hur tråkigt det skulle vara om alla bara satt i sina hörn o ingen förmedlade vad de tänkte och tyckte, hur de såg på sitt liv och vad de önskade få ut utav livet och kursen i detta fallet. Vi bygger ju våra nya erfarenheter utifrån det som vi har med oss, vare sig det är det bästa eller inte och genom det så får vi ett samtal. Ett samtal som kan ge så mycket mer än bara innehållet i En bok eller från en människa.

Så att skapa innehåll och upplägg, hänga affischer  runt om och möjliggöra för människor att mötas och lära, det är så himla härligt.

Sen har vi ju alla våra föreningar, själv är jag med i två föreningar. Tingsryds Naturskyddsförening och Tingsryds Skrivarklubb. Båda lika viktiga, för vad vore en förening utan ordet och ordet det lär vi oss om i Skrivarklubben och de orden kan sedan användas i olika former för naturens räkning. 

Så i lördags var det dags för den årliga Grötfesten hos Tingsryds Skrivarklubb. Jag och några till stod för arrangemanget, som då inkluderar att fixa fika och mat. Det blev en härlig stund med mycket glada tillrop och skratt. Det lästes både rim och dikter. För min egen del så läste jag inte så mycket, men jag bidrog genom att spela klarinett, något som jag gjorde i grundskolan men slutade med inför, högstadiet. Återupptog det när jag bodde i Halland, men la sen ner det igen. Men nu, spelar jag igen för glädjen som det ger mig. Som ni förstår så har jag inte hunnit med att bli Putte Wickman, men jag spelar för glädjen i mig själv nu, mindre bra men bättre än inte alls. Å de gillade det, mycket glad för det är jag.

På söndagen fick jag möjlighet att åka in till Växjö för att delta i en manifestation för "Metoo" som utspelade sig på flera platser runt om i Sverige den söndagen. Att visa stöd för mig själv och alla andra som har rötter som går in i den rörelsen, det är viktigt. Inte bara för att jag är kvinna och har varit utsatt, utan för att jag är människa som känner andra människor, barn, kvinnor och män som varit utsatta utav män. Vi behöver stå upp, säga ifrån och dela med oss utav våra upplevelser och vår rädsla. Därför ville jag stå där ibland tusen andra människor, liten i mängden men en i det hela. Alla vi i denna rörelse önskar inget annat än att ingen enda utav oss stod där.

Att visa respekt och förståelse, det kommer att vara avgörande för hur vi människor klarar av att leva sida vid sida. Jag tror på oss, både i vårt enskilda och som grupp. Jag tror på vår vilja till allas bästa.

Nu är det en ny vecka, nya utmaningar och nya möten. Jag ser fram emot resten utav denna vecka och det hoppas jag att även du gör. Oavsett hur livet ser ut, finns det alltid saker att gläjda sig över, saker som är små som ett leende, en blå himmel, en kopp te eller kaffe. Är livet bara svart, finns det en sak att göra, gå ut i naturen och finn livet där. Nu går vi mot ljusare tider och det är också skönt.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson