15. nov, 2017

Lite pirr i benen

Hej alla läsare, nya och ni som har följt mig ett tag.

Det händer mycket på många olika plan och det fyller mig med både vördnad och förfäran. Vördnad därför att i en förändring finns så mycket mod och kraft. Vördnad inför att året går mot sitt slut och det har varit och är ett magiskt år för mig.

Förfäran, därför att det är saker som kommer upp till ytan på så många olika sätt, som visar på problem som måste tas på allvar och lösas för att framtiden skall kunna kännas betydelsefull för våra barn, pojkar som flickor.

Jag fick nyligen berättat för mig om en liten pojke som gick i en av de första klasserna och hur han där på en liten klassfest, tvingas att lägga sina små händer på en flickas rumpa utav sina klasskompisar. En liten händelse som man som vuxen kan ta som ett skämt som man skrattar bort, men som för honom blev till något väldigt tragiskt och fult. Hur kommer det sig att små barn beter sig som vuxna, jo de tar efter och när mognaden saknas till en handling kan ingenting bli rätt. Så hos oss vuxna ligger ett enormt ansvar för våra barn.

Det är inte ansvar för ekonomi, välfärd, och ett lättsamt liv som i huvudsak är vårt ansvar utan de barn som vi föder till världen och som jag ser det, vare sig de är våra egna eller inte. Ett barn tillhör världen, de är ett gemensamt ansvar som vi bör ta för att ge en bra värld även till våra barnbarn och deras barn och barnbarn osv.

Jag vet att dagens blogg kanske kan synas tung, men jag önskar att vi (inkl. mig) hittar nya vägar till respekt inför oss själva och de som vi lever med här på planeten.

Ni kan ju tänka er att dagens föreläsning om Drömmar kommer att visa oss som är där nya vinklingar och insikter. Det ser jag verkligen fram emot.

Med kärlek

Greenleaves Andersson