21. okt, 2017

Fredag o lunch på Kalles

Hej o Godkväll på er.

Saker kan inbland kännas så tunga att vi upplever ett stort behov av att få prata med någon. Så kände jag under en stor del av denna dag. Satt o skrev sista fallbeskrivningen som låg o väntade när jag känner hur det stockar sig i halsen. Inom mig rasar en flod av känslor över allt som tas upp i o m Me Too. Vill prata men håller mig på avstånd mitt i allt.

Pendlar mellan glädje o upprördhet, förbereder inför kundbesök till em o möte efter det. Åker ner till restaurang Ladan för att komma ut o bara vara bland människor men ladan är stängd. Vad göra, jo i Urshult är vi lyckligt lottade här finns tre restauranger med lite skilda upplägg. Så Kalles restaurang här kommer jag. Satte mig vid ett eget bord då jag såg att många av de andra var på väg att gå. Men ett hej o några ord kan lysa upp många dagar. Just idag behövdes det dock lite mer.

Satt o funderade på vem som skulle orka med ett tungt djupt samtal o bestämde mig för att be om att få tala med den människan som det skulle bli bäst med utav dem jag känner väl. Tänk vilka vägar vårt universum, mina Guider o min Gud kan få fram. När jag nästan ätit färdigt kommer det in en person som jag känner, han pratar glatt o så tittar han på mig o säger "är allt bra?" Jag brukar vara glad. Jag svarar ärligt i stunden som är, Nej.

Då kommer han o sätter sig o vi pratar, jag berättar helt kort om varför o hur det är att vara mamma o oroa sig för barnen. Han skrattar o säger så där är min fru med, det är typiskt kvinnor. Men så tänker jag att nje men vi är många mammor som har svårt att släppa våra barn, pojkarna kanske mer än flickorna. Jag hör honom berätta om en speciell teknik som han lärt sig av en professor i psykologi som reder ut allt emellan män o kvinnor o som alltid får hans fru på gott humör. Vi pratar djupt o ytligt o så känner jag att det kommer ett leende inom mig. Jag vet ju att det ordnar sig men ibland vill mammakänslorna ta över. 

Jag vet att barnen reder ut sina liv bra utan mig, men jag kan ändå bli ledsen när något känns som det kan bli helt galet för dom. Jag berättar om min bön o vi skrattar. En enkel vanlig människa med ett gott inre, tänk vad det betyder mycket. Jag åkte hem i tacksamhet över hur det löste sig. Redo för att fixa fika o jobba en stund.

Så blev det dags för möte med Naturskyddsföreningen här o jag skulle ha med mig fika. Kom på det i sista minuten men det gick bra o mötet med. Vill gärna slå ett slag för vår förening om du skulle vilja komma med. Vi gör mycket gott runt om i Sverige. 

Det har varit en händelserik vecka med många nya inslag måste säga att både det som gett glädje o sorg har berikat min vecka. Jag är hemma o med mitt lugn känner jag att saker blir gjorda o utredda så mycket bättre. Det är jag så tacksam över. Men jag sitter inbland på Pyreenernas bergstoppar o blickar ut över bergen och örnarna som lyfter för att glida fram på vinden som bär dem uppåt, uppåt, uppåt. Dit är även vi på väg när saker rensas ut och ger utrymme för något nytt.

Jag hoppas att du vågar rensa i dina yttre o inre garderober så att även du kan lyfta o få ny energi.

 

Med kärlek o tacksamhet

Greenleaves Andersson