19. okt, 2017

En torsdag i Dunshult

Godkväll o godmorgon kära ni.

Vad gör jag en torsdag i Dunshult när jag under ca fyra och ett halvt år aldrig missat en torsdag såvida det inte varit kurs eller semester. Ja vet ni det undrar jag också. Men dagen var helt tom i Tjureda och här väntade datorn och mycket arbete. Så jag känner det som att spirit gav mig en dag till att hämta ikapp mig även i det yttre.

Vad har jag då gjort, jo som en igel har jag suttit och skrivit fallbeskrivningar i Drömterapin som jag helt enkelt inte hann med innan jag åkte. Man kan tänka att det tar väl inte så lång tid men en Drömterapi tar allt emellan 1-2 timmar och jag spelar in dem så jag sedan skall kunna skriva fallbeskrivningen. Att få lyssna om terapin har fått mig att inse vilket fantastiskt redskap en Drömterapi är. Under själva terapin är jag helt fokuserad på personen jag jobbar med o alla de känslor som flyger runt i rummet. Detta gör att den där känslan och förståelsen inför det som sker blir på planet, lycka. Men när jag lyssnar och skriver upplever jag miraklet som sker. Förvandling och transformationen inuti personen.

Då ryser jag av tacksamhet över att få möjligheten till att göra detta för en annan människa.

Lyssnade till en webbinar om The Law of Attraction ikväll. Coachen där känner samma glädje över att se människor växa och förändra sina liv till det bättre. Jag gillar det verkligen. Ikväll skulle jag se var jag står i området arbete, för att sedan se var jag vill vara. Inte lätt men det är en skön känsla att känslomässigt gå in i vart jag vill o vad jag vill uppnå. Innan min vandring på El Camino såg jag mig gå in till Santiago de Compostela som en riktig vinnare. Den känslan av att komma fram och att ha nått ett mål den var obeskrivbar. Utav någon anledning hade jag ingen målbild över hur jag plockade ihop mig själv utan det hjälpte verkligen Min Gud och mitt team till med så det blev så här bra. Vill bara säga att när jag kom fram till S d C var jag arg, trött och ville bara sätta mig men Katedralen låg rakt igenom stan, så det var bara att traska på. Alltså höll inte min målbild av mig känslomässigt, men jag hittade till den goa känslan av att ha gjort något riktigt bra och det är ju en underbar målkänsla.

När det gäller LoA så finns det så mycket som är bra i det, bara det att vi återknyter till våra känslor och lär oss om deras betydelse för vårt välbefinnande, är underbart. Det är inte våra tankar utan de känslor som tankarna väcker eller bär som skapar våra liv. 

Så kära ni tänk varma kärleksfulla tankar så era liv blir fyllda av glädje och kärlek o allt annat gott ni vill ha.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson