17. okt, 2017

En gammal vän byts ut

Hej och god kväll allesamman

Så hände det, tidigt denna förmiddag kunde jag ta bilen och åka in till Växjö för att byta ut min kära ryggsäck som jag burit hela vandringen. Tänk att ett så litet hål kan förstöra så mycket. Utan ett påstående fick jag en ny, så nu står den här jämte mig o bara väntar på att få ta sig an de äventyr som ligger framför mig. Tack till XXL för ett snabbt och smidigt agerande och till Lundhags som förstod mitt problem direkt.

Å ni vet, när man bor på landet så kan man bara inte nöja sig med att bara åka tio mil för att utföra ett ärende utan man gör lite mer som ändå skulle göras. Poff sa det o där försvann min förmiddag. Men det är skönt för nu behöver jag inte ta en massa tid för de där olika små sakerna som också är viktiga att göra.

Jag tänker vad är ett äventyr egentligen. För mig kan det vara att bara plöja rakt ut i en okänd skog, för jag vet ju inte riktigt var jag kommer ut. För ett år sedan så var vi ute och plockade svamp min man o jag. Då satte jag näsan i backen och ögonen på helspänn sedan gick jag. Såg en sjö, vackra svampar, åkrar o ängar, hästar och kor. Plockade rätt mycket svamp å så rätt som det var så blev jag fikasugen o tänkte att jag går upp på vägen här o tillbaka till bilen. Nja, så enkelt visade det sig inte vara. När jag kom upp till vägen gick jag förbi ett hus och insåg att jag var i en by som jag aldrig sett, då tänkte jag att nu är jag nog en bit bort. Ringde min man som inte fick fram alls var jag var. Så jag gick och utanför ett hus stod det en man, jag frågade honom om hur långt det var till Urshult och vi kom att prata en stund.

När han inser var jag började gå säger han att det är ca 1 mil härifrån, då vet jag att jag har gått lite väl långt så att säga. Det visar sig att han skall ut med bilen, inte just då men lite senare. Han säger inget o jag börjar gå, men när han kör så kör han fram till mig o erbjuder mig skjuts till Urshult. Jag tackar o tar emot men när vi kommer dit säger han att jag kör dig till din bil. Jag blir verkligen så glad, 1 mil för att jag skall komma tillbaka till min bil och man. Vad säger man, tack givetvis. Kan bara säga att han var så snopen när vi kom fram till min bil och min man. Han förstod inte alls hur man kunde gå från den plats vi befann oss på från början o hem till hans by. Men jag vet, fast jag skall inte göra om det tänker jag. Det är ett äventyr.

Nu är det ett äventyr att gå lite längre promenader, då mina ben ännu är trötta och min sömn fortfarande är inställd på sängläge runt 21.00 o sova vid 22.00. Å nu när jag är hemma så är jag inställd på att vara uppe till 23 o pigg fram till 23. Tänk vad vi inte kan bestämma över våra kroppar, det blir som de vill känner jag.

Eftermiddagen har varit arbete på olika sätt o det är skönt att jobba o sätta energi i min lokal igen. Nu tänker jag mest på min upphängning utav konst och fotografier som jag ännu inte har löst. Har sett att man kan använda bambu och det skulle kunna bli riktigt snyggt tänker jag, beslut kommer.

Så mot nya äventyr inom o utom.

Allt gott till er.

Med kärlek

Greenleaves Andersson