3. okt, 2017

Santiago de Compostela

En sen kväll

Så kom morgonen med den sista vandringsdagen. De sista 12 km in till Santiago de Compostela och katedralen.

Dagen började så där med blöta kläder som ej torkat under natten. Fick köra dem i torktumlaren på morgonen och då visade det sig att den italienske killen i bädden ovanför också hade blöta kläder så vi samkörde och det gick bra.

Frukosten köpte jag igår kväll så den var lite lyxig. Ansjovis, apelsin, tomat och bröd trodde jag. Men nehej det var en slags winerbröd med mycket vaniljkräm inuti. Goda, dom skulle jag ha hittat tidigare men till fika. Å så mitt goda te "Mentha Poleja" Mintte.

Så väl igång gick vandringen fint ser på håll ett vackert kors och tänker att det får jag titta närmare på nästa gång det ligger för långt bort. En kort stund efter är jag framme vid det.

Sen kommer jag in i Santiago de Compostela tror jag, staden ligger framför mina fötter så vackert. Men nehej du, då tar El Caminon över och leder mig i en stor sväng ut på landsbygden så jag kommer in ett helt annat håll. Då har mina fötter hunnit att smälla av. För att jag har vandrat utan att stanna som jag brukar. Så jag stannar inser att idag blir det ingen mässa i katedralen.

Jag kommer in i staden och upp till katedralen, vackert stilla mitt i allt flöde av alla pilgrimer som vandrar in i staden. Hittar en god bit mat en paella med bl.a. små bläckfiskar i, mums.

Så går jag till pilgrimernas kontor för att hämta mitt intyg på vandringen. Jag blir både glad och rörd när kvinnan berättar att jag vandrat 59,9mil. På mitt intyg står det vackert skrivet 600km. Så hör jag henne säga "Du har gjort ett bra jobb" på engelska.

Jag är stolt över mig själv och så tacksam över att jag valt att vandra som pilgrim med allt vad det betyder. Som t.ex. nu att sova trygg i ett rum med tre personer som jag inte känner och som inte är kvinnor. Eller att sova i sovsalar med 20, 40, 60 andra personer inpå. Hörde idag på morgonen av två kvinnor att de blivit tillsagda under natten för att de snarkat. Ja det kan bli högljutt, men även i det finns en slags skönhet. Jag kom på att snarkningar från många människor blir som toner och musik. Så mina öronproppar de blev aldrig använda när jag hörde det.

Det finns många olika aspekter av pilgrimslivet men de har något gemensamt. De är alla berikande och lärande.

När vi möts människa som människa istället för som kvinna o man blir hela mötet förändrat. Det tål att tänkas på mer än en gång.

Jag hoppas att du möter din nästa utifrån perspektivet att alla vill bli sedda, hörda och accepterade. Då kommer du lååångt.

Nu är det sovdags.

Med trötta ögon
Greenleaves Andersson