30. sep, 2017

Tredje gången gillt

Tredje gången gillt!

Igårkväll la mig i den skönaste av sängar för mig. Skrev min blogg o nästan klar försvann all text. Nåja tänkte jag o somnade.

Vid frukostbordet stannade jag och skrev min blogg å färdig skall jag spara den o vips så är den borta.

Min fråga vad skriver jag o hur som inte vill bli publicerat?

Jag vet bara att dagens blogg bör bli något annat.

Så börjar jag....

Vaken mitt i natten, i rummet intill är det full rulle av ett gäng mycket unga pilgrimer. Samtidigt som jag irriterar mig för jag är trött kommer minnen till mig från min barndom. Jag minns hur mina bröder busade och så även jag då jag bodde hemma. Sprang o jagade varandra precis som dessa unga killar gör.

Jag minns min sons barndom med mycket bus o stim trots dataåldern. Det gör mig gråtmild att komma tillbaka i tiden och minnas allt detta tokiga, roliga o med både min mammas och min egen röst ekande om att det skulle tas det lite lugnare.

Vaknar på morgonen, då är killarna på gång, tysta som möss. Vi önskar varandra Bonn Camino sen skiljs vi åt. I mig är gråtmildheten kvar. Längs med vandringen som är i mjukt varmt omhuldande dimregn, syns inte tårarna som kommer.

En sång kommer upp om livet utanför mitt fönster som känns kallt och tomt. Men sången får idag en fortsättning, om hur livet som varit är införlivat och levt. Hur det nya nu kan få plats och att det med min egen och Guds hjälp kan få ett rikt och betydelsefullt innehåll. Min barndom ligger bakom mig, mina barns barndom ligger bakom mig och framför mig ligger hela mitt liv.

Sången som levt länge i mig med bara en början som känts hopplös får nu en fortsättning i ett klart ljus. Jag har mig, mina älskade barn och mina kära bröder och mest av all just nu i livet har jag min älskade make. Det är en rikedom att känna mig älskad.

Jag behöver inte alltid vara behövd av andra för jag behöver ju också mig. Det är stort att känna att detta vill jag göra med bara mig själv och resten av min tid vill jag dela i kärlek mellan de som finns i min vardag vare sig det är i familjens, vänners eller arbetet behov.

Med denna sång vandrar jag vidare och dagen ger så mycket kärlek att jag hamnar i en stooor kram med många människor som också gråter i kärlek o glädje.

Tack till dessa unga killar som gav mig så mycket, mycket mer än de någonsin kan förstå.

Med kärlek i hjärtat o glädje inombords.

Greenleaves Andersson