25. sep, 2017

Ingen dag den andra lik

Hej på er

Tänkte idag när jag gick upp att det var så skönt att det regnat inatt. Allt doftar gott och björnbären kommer vara utan damm. Vilken toppendag. Till frukost fick jag (egen valt) en form av havregrynsgröt med musli o så mitt älskade Mentha Poljea=pepparmyntste.

Det var sedan dagen tog en annan vändning. Allt kändes tungt, fötterna var bly o ja det bara var en sån dag. Jag vandrade med min bok o hade reserverat en bädd i Sarria, dit jag skulle idag. Vandringen var på ca 2,2 mil vilket brukar vara helt ok. Hade nog glömt hur det är att vandra i bergen. Först så går det upp o sen så går det ner o så tar vi det igen. Å denna utsikt, jag vill bara stanna i ögonblicket inte gå en centimeter, bara se o känna.

Går fem steg, måste titta igen, å så går tiden, fötterna säger stopp o jag byter från kängor till sandaler. Hamnar i grusig nedförsbacke o tänker vad sjutton gjorde jag nu. Men vi är sams fötterna o sandalerna o jag. Skall ärligt erkänna att innan jag bestämde mig för att stanna o byta skor hade jag en dipp. Jag lääängtade efter att någon skulle komma o hålla om mig o jag  fick vara liten igen. Det bästa med denna stund blev att jag fick vara liten, fötterna fick pysslas om o den som gjorde det var jag. Tack till mig som gjorde så ledsenheten försvann o jag kunde fortsätta vandringen steg för steg. Den lilla flickan var nöjd o kroppen med.

Men byarna flöt förbi o jag blev så hungrig, väntade på den där byn med den goda fikan som var beskriven i boken. Men den kom aldrig, det kändes som om jag bara vandrade o aldrig skulle komma fram. Gick utmed en väg när jag plötsligt ser pilgrimer långt upp på en ås, långt ifrån mig, inser att jag i min hunger gått fel så det är bara att backa tillbaka. Vilken tur, kommer fram till ett fik som inte liknar något annat. Här finns juice, bröd, frukt m.m. o jag dricker o äter o njuter. Tack.

Ser en ödla längs med vägen den stannar o säger hej, så kom jag hit till kvällens härbärge som ligger 5 km från Sarrisa. Så blev det idag. Är djupt tacksam över att ett hem att komma hem till. Som står där det står och med en bädd som är min jämte mannen min.

Imorgon är en ny dag.

Önskar att du har något som du känner dig tacksam över i din vardag.

Greenleaves Andersson