19. sep, 2017

Vad är en Mezetas? Kan den vara underbar?

Hej o godkväll alla här.

Ligger i sängen o skriver o dagen går mot sitt slut. Tvätten är intagen o kvällens pilgrimsmeny likaså. Det är konstigt att en meny som oftast innehåller samma rätter kan bli så olika att man tror det är någon helt annan mat. Ikväll var det gott, Mixed sallad-kyckling med pommes-efterrätt/Apelsin.

Nåväl det har hänt mycket mer i denna dag än bara kvällsbestyr.

Fick en underbar start på dagen med dusch o fotpyssel (mycket bättre) frukost o samtal. Det gillar jag, så vid 08.00 börjar jag att vandra ut från det lilla samhället Tradjanos. Det tar en stund att få upp ångan och även klockan 8 är kroppen halvstartad. Men väl ute på Mezetan upptäcker jag en ny slags skönhet. Vild, skir, oändlig och ljus.

Ändlösa åkrar i olika nivåer med allt skördat utom några få åkrar med solroser. Den vita jorden lyser igenom o bländar mig där jag går. Långt ute på fälten ser jag längre fram på dagen hur marken vibrerar i värmen och mark o de få växter som är där blir till ett. 

Liknande har jag bara sett i Egypten ute i öknen. Detta är ingen öken, men ödsligheten ligger tung runt om. Ibland är den enda jag ser mig själv, så kommer några pilgrimer ikapp mig, går om o så är det bara jag igen. Inga bilar, nästan inga fåglar eller andra insekter. Förutom de älskade flugorna som anser mig vara en godbit av rang.

Har stannat för lunch, känner att solen tar, vill fylla på med vatten innan jag går vidare och solen tar i mer. Påfylld, pinkad o färdig ger jag mig så iväg. Tänker vandra ca 5 km till innan avslut, har vandrat en mil innan. Men vägen är oändlig, ser ett litet hus i en dunge långt in bland åkrarna tänker att det är en konstig placering, o vandrar på. Vägen fortsätter o vattnet sjunker, ca 5 dl på 5 km brukar vara ok. Men nu nejjj. 

Går igenom med mig själv hur jag kan göra om vattnet tar slut, solen står mitt på den blåa himlen o graderna stiger. Tänker att jag har i alla fall min paprika med mig om det kniper. Men vägen är längre än så. Paprikan tar slut och i vattenflaskan finns ca 0,5 dl. 

Ett ungt par från Danmark kommer fram till mig där jag sitter o vilar. De behöver solkräm, inga problem det ordnar jag. Jag frågar om vatten men även de har för lite. Strax efter att de lämnat mig kommer tre män ifatt mig, fortfarande sittande frågar jag om vatten. Den förste har inget men en av männen har mer än vad han tror sig behöva så jag får fylla min flaska. Dricker i ren glädje. När jag vänder mig om ser jag hur han delar upp sitt vatten med de andra i gruppen. Så fint nu klarar vi oss. Detta är början för mig i att känna delaktighet och gemenskap mellan oss pilgrimmer. Det känns fantastiskt, jag är inte ensam o om något händer finns vi där.

Det visade sig att det lilla huset i dungen skulle varit min slutdestination för idag, men det gick jag ju förbi. Så dagens vandring blev på 2mil istället, o det känns bara bra.

Ikväll var det pilgrimsmässa i kyrkan i byn och många av oss pilgrimmer samlades där. För första gången har jag förstått en mässa o det är tack vare dessa härliga människor som skapat foldrar i olika språk med översättning på mässan. Varmt Tack säger jag. Då mässan var över bjöd prästen fram var och en av oss. Vi fick välsignelse och ett kors av honom. Vackert, jag blev så rörd.

Man kan fundera på vad skönhet är, om det finns eller om det är en känsla i det heligaste av oss själva som kommer upp till ytan för att bli betraktad. Idag har jag upplevt många olika former av skönhet i det stora såväl som i det lilla.

Ta väl hand om din inre skönhet för den har vägar som sträcker sig längre in o ut än du tror.

Greenleaves Andersson