18. sep, 2017

När alla språken blandas

Godkväll alla här.

Sitter på en stol i en reception inne på ett Alberque i Tardajos, ca 12 km från Burgos. Trots en tidig start så blev vandringen kort.

Vaknar av alla riktigt morgonpigga runt 05.00, inser så småningom att min mobil har stängt av sig, så där kunde jag ha legat länge, tänkte jag inom mig. Så vips tänds lamporna i taket kockan är 06.00, upp o hoppa. Visst, jag kom upp, tröööööttt.

Tänker att tröttheten kommer av att vakna efter andras klocka iställer för min egen(kroppsliga). Väl ute blir det bara några meter till över gatan för frukost. Mums, Mintte, banan, yoghurt, bröd. And off I go.

Tar mig ner till busstationen som jag tänkt mig för att ta bussen ut ur stan. Va sjutton, den går vid 12.30, sekunderna tickar inombords, vänta-gå???? Självklart så går jag. Tar mig tillbaka o längs med vägen möter jag en vilsen pilgrim som jag visar vägen. Swish, så är han iväg.

Jag vill alltid lugnt lämna en plats, särskilt en stad, så många intryck o händelser. Tänker tillbaka på kvinnan igår som med bara en fingervisning ger mig möjligheten till en bädd för natten. Så med lugna steg går jag ut från Burgos. Inser efter en stund att landsbygden kommer fortare än vad den gjort i de andra städerna, O vad glad jag blir.

Det blir ett stopp till innan jag lämnar stan, toa, te o av med skorna"väldigt viktigt".

Ute på landsväg har jag tyskar framför mig, bakom mig går fransmän. Jag vill tänka mina tankar på svenska eller engelska, nu blandas de i tusenbitar av allt det andra jag hör. Går fort vidare för att få egen tid på morgonen.

Ibland får de val man gör oanade konsekvenser. Idag fick jag ont på sidan om hälen där jag haft skavsår på skavsår. Sätter mig på en åker o tar av mig skor o strumpor, usch då innanför Comped plåstret visar sig någon form av blodaktig vätska. Nu blir det snabbt stopp. Så kommer jag hit dit jag ville igår. 

Snabbt till rummet  o av med skor o strumpor. Nu är det omlagt, antiseptiskt behandlat m.m. känns ok. Så efter morgonompyssling blir det vandring, lugnt o stilla. Jag får tacka fransmän o kvinnor o tyskar för min snabba vandring som öppnade såret. 

Har vandrat runt lite för att fotografera, har tagit bilder på dörrar, älskar dessa dörrar, vill bara öppna dem o vandra in. Vid denna dörr så gisten, avskalad och hängig blir jag inte nöjd med min första bild utan förbereder mig för en bild till. Då öppnas dörren och framför mig står en mycket gammal man. Jag blir så förvånad att jag bara går. Han måste blivit lika snopen. 

På rummet ikväll är vi en kvinna från Canada, ett par från Texas och en man från Andorra o så jag. Verkligen ett internationellt rum. Tänk att jag glömt att Andorra fanns. Det är skönt att borsta av kunskaperna o plocka fram dem igen.

Då jag lämnade Burgos gick jag in i det som kallas Mezetan. Bara odlingsmark o betesmark. De små samhällena ligger i små dalar så det blir soligt, blåsigt utan träd o skydd. Någon sa precis att det regnar, jag hoppas att det slutar till imorgon.

Eftertänksamheten sätter in, bäst att ta mig till sängen för en god natts sömn.

SOV GOTT så blir du GLADARE

Greenleaves Andersson