14. sep, 2017

10 dagar sen jag åkte- 170913

Hej kära ni

Idag är det tio dagar sedan jag lämnade Sverige och landade i Saint Jean Pied de Port. Jag tänkte mig en liten återblick.

Vad är de bästa minnena så här långt?

Det är lite märkligt men jag får en känsla av att det som kommer upp kanske inte bara är roliga minnen utan minnen som kommer att betyda mycket även om det var tufft.

Minns känslan av  att sitta på tåget till SaintJean Pied de Port, när jag kollat allt o löst biljett på det spanska tågkontorets biljettautomat. Pirrigt.

Vandringen runt i S.J.J. där jag i en minut får titta gratis på deras inhemska sport Pelota till att möta floden och hundar som badar.

Minns vägen till Roncevalles, förbi Orrisson härbärge o fik, där jag gick 5 meter för att sedan vila osv. När jag kom till Orrisson trodde jag den svåraste vandringen var över, men det visade sig att det var bara början. Att vandra i väldigt brant sluttning visade sig vara bland det tuffaste. Men jag minns också vyerna över Pyreneerna som helt tog andan ur mig. Dalen då ca tjugo vithövdade örnar lyfter mot skyn för att segla på vindarna. Likväl som att komma till Roncevalles så sent, med Camilla o få middag,  bädd o dusch.

Minns den märkliga frukosten med en sönderbränd vit brödskiva och lite te. Stannar i Burguete på Fronton för lite frukost, samtal och mobilladdning. Ett så härligt ställe. Inte lätt med engelskan att bli förstådd, men tecken är också bra. Vandrar bland tallskogar , askar, åkermark o äng. Kommer fram till Zubiri" byn med bron" med E-Beth där välkomstkommiten väntar. Folk som badar i floden, Rio Arga". Det är så vackert.

Kommer ihåg platsen med alla katterna som ville ha mat och bli ompysslad och husen som var klädda med blommor. Björnbären som började växa invid vägens kanter, så goda och floden som följde med mig med sitt gröna vatten. Minns tröttheten och hur jag möter paret som jag slog följe med in i Pamplona där jag fann bädd och mat " Burger King". Hahaha. Men jag minns också Kvällsmässan i Sankta Maria katedral en av de vackraste mässor jag varit på.

Vandringen ut från Pamplona som var vacker i sitt morgonljus, men som en evighet. 

Stannar trött i Cizur maior, där Italienaren tetas med mig över att han anser att jag går sakta, vi möts flera gånger till o jag minns hur det var i mitt huvud, jag ville så mycket mer. Tack till honom. Tog mig upp till 790 m höjd och till " Allto del Perdon" med sitt pilgrimsmonument i smidesjärn. Otrolig utsikt och att ta mig nedför var hu jed mig. Minns backarna o solen, den ditills varmaste dagen o jag trodde jag inte orkade mer. Men jag kom hel ända fram till Puente la Reina. Fick en härlig bädd och väldigt god mat.

Minns den gamla romarvägen med någon slags kullersten som ligger oformligt, väljer att gå vid sidan om samtidigt som jag funderar på, på vilket sätt Romarna har påverkat mitt liv, har inte tänkt klart med sannolikt mycket mer än jag är medveten om och jag är inte helt nöjd med deras inblandning. Men så är ju nästan alltid historia.

Kommer fram till Estella en stor stad efter att ha sovit i Lorca, minns bron o hur jag går fel, letar länge efter ett frukostställe, hittar ett o vilar en lång stund.

Möter två personer från Canada vilka jag fortsätter umgås med under några dagar, det är trevligt och glatt. Minns hur vi möts på lördagen pga att det skulle vara stängt på söndagen överallt o vi handlar mat inför detta. Det var aldrig stängt överallt.

Kommer ihåg de första mandelträden fulla med mandlar men även med Mistlar, så träden höll på att dö. De första olivträden i sina lundar och valnötsträden som lockar. På vägen mot Los Arcos förändras landskapet ändå mer. Odlingslandskapet  har vuxit fram och på sluttningarna syns nu vindruvsodlingar, både gröna och röda druvor. Frågar o får smaka en stor klase röda druvor direkt från plantan.

Stannar i Viena för natten, innan slutfärd till Logrono stor stad tar musten ur mig, vill helst inte in i fler städer. Känns som om jag gått två mil igenom staden.

Vandrar märker en trötthet, namnen samlas på städer och byar. Intryck blir utan avtryck, jag vandrar ensam skönt samlar ihop, är lugn o trygg vilken underbar känsla. Lämnar Navarra området och kommer in i Rioja området känt för sina viner. Stora vinodlingar, böljande färgrikt landskap utan träd. Letar efter skuggan, vi pilgrimmer samlas under de enstaka träd vi finner. Men bilderna som kommer utav skarpa kontraster mellan jord och himmel är fullständigt fantatiska. Känner för att måla, stanna andas.

Vandrar till Najera från Navarrete där jag sovit, naturen är lik, byar blir till ett. Lämnar Najera i gryningsljus med solen krypande in mellan varje spricka. Så spricker en stor fet blåsa o jag får stanna o ta hand om den. Går bra. Möter en fotograf delar tankar o ideer, en fika så skiljs vi åt. Jag vandrar i två mil i gassande sol, möter nya människor följs åt, skiljs åt. Stannar vid varje skugga delar det är skönt. 

Kommer till Santo Domingo de la Calzada, stannar här för en dags vila, så skönt, människor längs med vägen möter upp en del har återvänt hem. 

Tänk bara 10 dagars resa nu är det 22 dagar kvar. 24 mil har jag gått, o vet du att det är nu som det är skönt. 

Let's Go

Greenleaves Andersson