12. sep, 2017

Detta blev 1 dag med mig

Hej kära ni.

På väg till Logrono, följer mina egna steg i min egen takt. Lugnt, vilsamt och rofyllt. Från Viana där jag stannade för att sova är det 8 km in till Logrono. Åtta kilometer i tystnad. Börjar idag med att byta sockor mycket oftare och det hjälper verkligen mina fötter.

Kommer in i staden med 120 000 invånare, längtandes efter lite mat. Hittar ett Cafe inbäddat så lugnet infinner sig. Får möjligheten till ett samtal med min ena bror o en pilgrim slår sig ner i tystnad.

Allt är ok.

Behöver lite comped plåster och något till mina läppar som spruckit på flera ställen. Det blir inköp på olika ställen, hittar både Apotek och naturapotek. Så skönt.

Måste ju berätta om att på kvällen i Viena var det tjurrusning, de retades mef tjurar i en uppbyggd arena. Inget kul men de hade roligt och spanjorerna var uppklädda i rött och vitt. Hela staden hade fest.

Att vandra som pilgrim genom en stor stad känns ibland som att vandra i en öken. Men det finns något magiskt och det är människorna. Glada ansikten, hjälpsamma händer och händelser igångsatta av människor. Efter en god Tortilla och ett litet bakverk går jag vidare. Ut i den stora staden för att finna de gula pilarna.

Rätt som det är hör jag en röst på spanska tilltala mig, en kvinna säger El Camino, jag följer dig så du kommer rätt. Det gör hon och de tjugo metern jag gått fel blev inga fler. Det är skönt med änglarna längs med vägen.

Ut från staden på väg till nästa mål passerar jag genom en Stor park med en sjö mitt i ( liten). Parken heter Pantano De La Grajera. Här finns fåglar och massor av ekorrar, men bada får man inte. När jag vandrat några kilometer iväg blir det en underbar utsikt över parken och staden.

Landar i Navarrete klockan 17.30, trött men glad finner en bädd och möter på nytt mina pilgrimsvänner från Canada och Tyskland.

Utan frukost har jag nu vandrat vidare klockan 06.15 mot Najera. Sitter på ett Cafe med ett vänsterben som har fått för sig att strejka, får se vart denna dag bär. 

Nu är klockan  10.30 och till nästa ställe är det en mil. Vi hörs ikväll, nu får jag fortsätta min vandring och be till hela universum att det som är lite skrutt nu blir helat. Tillit är resans tecken, Tillit och kärlek till mig, mina medmänniskor och universum.

Låt dagen börja

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson

pst

Jag kan inte lägga upp bilder här pga mobiltäckning o deras wifi. Så jag lägger upp dem på Instagram efter idag.

DS