11. sep, 2017

Möte med nya pilgrimmer

Att vandra varje dag, kan ge perspektiv på tillvaron. Vad vi behöver i livet och vad vi får. När jag denna dag stiger upp för att påbörja min vandring känner jag mig fortfarande något medtagen från gårdagen.

Väljer bort frukost på härbärget, så jag vandrar direkt efter att jag plockat ihop mina saker.

Vandringen ner till Estelle går fint, jag har verkligen sett fram emot att komma in till en stad och fixa lite privata saker. Kommer in till Estelle i samtal med en man, vi passerar en gammal bro och vand, och diskuterar spaniens broar som alla är olika i sin form å så vackra.

När vi väl kommer över bron ser jag inga tecken på El Camino, en varningsklocka ljuder i mina öron så jag stannar upp. Mannen vänder sig om o frågar om jag inte skall gå o jag svarar; något är fel här finns inga pilgrimsmusslor, inga gula pilar m.m. Va säger han. Va säger han, är vi vilse. Japp det är vi. Som tur är så är det spanska folket så hjälpsamma så på bara några minuter är vi på rätt spår.

Mannen sätter av o fösvinner runt hörnet o jag letar efter ett frukotställe där jag kan sitta utanför o ta av mig skorna, fötterna är Sååå varma redan.

Jag vandrar runt men det tar lång tid innan jag hittar det jag önskar o några ärenden blir inte gjorda.

Så ut från Estelle o vidare.

 

På vägen ut möter jag en pilgrim som funderar över morgondagen som är en söndag och över att allt är stängt då. Hon vandrar med sin bror o vi hittar en affär där de säljer mat till dem. Jag vandrar vidare. Det är nu åter öppet landskap och vackert. Ibland behöver jag vända mig om för att se vyn över det jag lämnar o när jag gör det så häpnar jag nästan varje gång. Det är helt magiskt.

Efter en stund kommer två personer ikapp mig och det visar sig vara kvinnan med mataffärs behovet och hennes bror. Vi slår följe och jag har en sådan härlig stund med dessa två under resten av dagen.

Min plan var att vandra till näst sista samhället och därifrån ta bussen medan de för länge sedan bestämt sig för att stanna på härbärget i bergen bland molnen.

Det visade sig dock vara fullt så vi tre plus en annan pilgrim delar en taxi ner till Los Acros. Varför inte vandra? Jo, det var 12 km mellan dessa platser o vi kom dit runt 15.00 så det hade tagit många timmar till innan vi nått fram o med osäkerhet ändå om sovplats.

Nu blev det så roligt, god Paella i gott sällskap vem kan be om mer. Det blev en riktigt bra dag.

Med mer spring i benen

Greenleaves Andersson