8. sep, 2017

På väg till Puente la Reina

Vaknar runt 04.00 av ljudliga snarkningar. Mitt ansvarsområde att sätta i öronpluggar är glömt, attan också. Slumrar lite till men i salen bland de övriga rör det sig.

Väl på benen så blir det frukost med rostat bröd lite havre med någon form av fras, marmelad och te. Det är lugnt och tyst och här sitter flera av dem som stigit upp. De väntar på ljuset. Pamplona är en stor stad så det behövs en vaken själ för att hitta tillbaka till leden El Camino.

Det visade sig att så vaken var jag inte. Först glömmer jag mina stavar och en trevlig man ropar så jag förstår att det är på mig han ropar. Vi förenas stavarna och jag, puh. Sen går jag vilse. Men räddas av två spanska äldre herrar som förstår hur det står till. De talar och visar med hela kroppen hur jag skall gå för att komma på leden igen. TACK.

Så går vägen ut genom hela staden från morgonljus till släckta lampor o dagsljus. Det är vakert, blir stressigt med bilar, människor på väg till sitt arbete eller med sitt barn. Jag vandrar genom universitetsområdet där flitens lampa redan lyser. Genom parker och bostadsområden. 

I ett fönster tittar en kvinna ut och ropar El Camino tittar med glädjefyllda ögon ner på mig och kastar en varm slängkyss, vilken jag retunerar till hennes och min glädje. Människor jag möter hälsar mig Bonn Camino( tror det stavas så, det låter så). Härligt!

Ute är det lagom väder för en tjej från Småland.

Men det blir varmt.

Från Pamplona går färden vidare till Cizur Menor där jag hittar ett öppet cafeställe. Äter en mycket god Tortilla med spenat och ost, mums. Hör en man tilltala mig och visa bildligt när han väl har fått min uppmärksamhet att han sett mig när jag vandrade. Ok, säger jag. Han talar nog Italienska (tror jag) mest.

Jag bara ler o skakar på huvudet. Då visar han hur jag går baklänges istället för framåt. Himmel tänker jag, har han inget annat o göra.

Jag lämnar cafet lite eftertänksam o det skall bli mer.

Från Cizur Menor går färden över slätter men lutande sådana, vilket innebär att det går uppåt kraftigt o vice versa. När jag som bäst är på gång uppåt men stannat för att ta en bild, kommer en man ikapp mig som jag mött flera gånger längs med vandringen. Vad säger han, jo att om jag stannar hela tiden kommer jag aldrig fram till Santiago de Compostela. Jag stirrar på honom o frågar honom hur han tänker, jag har ju varje dag tagit mig framåt och vi har mötts på olika ställen. Då säger han bara att han måste skynda sig fast han är trött o så går han. Tänk vilken grej, jag känner honom inte men han uttrycker stress över om inte jag kommer fram till SdC. Detta krävde då lite mer tänkande. Vem hade gått och klagat på sig själv över att hon kom fram sent, just det, Jag.

Så båda dessa män speglar mina egna tankar om mig. 

Så känner jag att detta med sovplats handlar om tillit till livet, till Gud, Umiversum, Den stora anden eller vad vi nu vill ge alltet för namn.

Nu börjar det verkligen hända saker och jag ser fram emot att få möta dessa speglingar i mitt liv.

Nåväl, jag går vidare mot Zariquiegui där utsikten ner mot Pamplona är helt magnifik. Stannar o njuter. Vandringen fortsätter längs slingrande stigar och vägar när jag så kommer fram till ett av de många ställena för att fylla på vatten. När jag ser mig omkring ser jag en kyrka och jag går in. I nästan alla kyrkor här är det Moder Maria som är altarfigur, så även här. Jag sätter mig i bön och tårarna bara trillar. Det känns så skönt att gråta. Lite lättare om hjärtat går jag ut mot nya mål.

Sista stoppet innan Puente La Reina blir i Obanos. Tittar bara in i en liten affär för att köpa en tomat, när jag går därifrån, gör jag det jag inte skulle göra, glömmer mina stavar. Tänker inte alls på det förrens det börjar bli tungt då känner jag att jag gått för långt. Kan  bara säga att med dagens erfarenhet så hade jag gått tillbaka o hämtat dom, nu önskar jag bara att någon som behöver dem får dom.

Jag tar mig fram o vägen framåt ger mig så mycket glädje. Landskapet har förändrats och vid mina sidor står Mandelträd med Mistlar växande på grenarna. Jag stannar och  plockar några mandlar bara för att.

Odlingsmarken är så kraftfull, grödorna många och på sina håll nysatta.

Idag har jag bokat en bädd så när jag når slutmålet finns där en bädd och en Buffemiddag till mig (visste jag inte innan) men wow vilken god mat.

Ett fyrbäddsrum med toa o dusch rena lyxen.

Tack för en fantastisk dag alla änglar

Greenleaves Andersson