7. sep, 2017

Från Roncesvalle till Zubiri

Godmorgon kära ni.

Här är nu klockan 06.00 och jag har intagit en god frukost. Det är verkligen skönt med bra mat. Annars har frukosten här varit en rostad brödskiva och en kopp te. Nu har jag ätit lite havre m.m o yoghurt te o macka. Tänker att jag kommer känna mig bättre under dagen.

Fötterna är omplåstrade och näsan/ansiktet måste solskyddsbehandlas för min näsa den flår och ser allmänt märklig ut. Inte ont men frasig.

Så då börjar vi vandringen från Roncesvalles. 

Boendet låg precis invid Katedralen vilken vi hade hoppats gå på mässa i men vår sena ankomst gjorde det omöjligt. Vi var och jag är nöjd ändå.

Ut från Roncesvalle gick ca 3 km genom lätt skog och det var skönt för solen lyste tidigt. Mitt första stopp blev i Burguete. Där jag fick både förtäring och en möjlighet till internet och mobilladdning. Det tog ett tag för Cafeägaren att förstå mig när jag bad om att få ladda mobilen. Han försökte få mig att gå till affären rätt över vägen men jag såg ett eluttag o problemet var löst. Tecken är också bra.

Nöjd vandrar jag vidare. Det känns relativt lätt att vandra trots den stora ansträngningen dagen innan. Då hjärtat och blodtrycket var på väg upp o ut igenom huvudet.

Även denna dag går vandringen i bergen o även denna dag tränas jag i att uppnå mål i fysisk träning jag aldrig trott mig göra än mindre genomföra. 

Anländer fram till Bizkarreta där jag intar en lunch med tortilla. Mumsig. Ofta i de mindre byarna är blomsterglädjen stor och det väller blommor ur urnor runt om. Ibland är husen nästan blombeklädda. Det är så vackert.

Jag som gillar färdkost=frukt/bär som jag hittar längs med vägen blir så nöjd. Vägarna ramas in av Björnbär med mogna goda svarta bär dom hjälper mig när jag dalar. Hissnande höjder blandas med svindlande utsikter och svalkande skog. Än så länge är det bok, hassel, tall, ask, kornell som bildar skogarna men jag kan på håll se granskog. Tycker att deras fauna är rätt lik vår. 

Om du undrar över min följeslagare sen igår så är vi båda ensamvandrare o vi möts o pratas vid men privatdelen är viktig. Denna dag möter jag Elisabeth från USA. Vi följs åt ca 6 km i tuff terräng men med henne vid min sida går det fort. Jag hinner inte fundera på var jag sätter mina fötter i de rullande stenåsar vi går nerför, för vi pratar.

Anländer till Zubiri där vi möter för mig kända ansikten, människor som jag mött ända sedan jag började vandra. De berättar att alla härbärgen är fulla o om vi vill ha en säng får vi betala dyrt. E o jag bestämmer oss för att dela upp oss o se var vi får napp. Jag får bara nej men E har fått en bädd. När jag kommer säger hon Vill du ha den så får du den jag kan tänka mig något annat. 

Jag blir så glad o säger Ja Tack. E vandrar vidare. Sov inte så bra fullmåne o Mångudinnan kallar. Möter dagen efter paret som vi mötte, de berättar att E aldrig fann en annan bädd. 😭Jag kände mig både dum och orolig. Fick gå länge med en klump i magen innan jag kunde släppa den och inse att jag tackat ja till en dörr som öppnats. Det vill jag fortsätta med när det känns bra.

Så var denna dag den andra på vandringen den tredje på resan.

Med kärlek till livet

Greenleaves Andersson