Min vandring i det inre och yttre

11. feb, 2019

En vårkänning!

Var igår ute en runda i min trädgård och fann de allra första små snödropparna. Vilken känsla, jag blir så lycklig inombords. Att ljuset är på väg tillbaka vittnar de allt senare promenaderna om och ljuset i livet gör saker så mycket lättare.

Ljuset i livet det är ju inte bara dagsljus utan kan även vara ljuset i en människas ögon, ljuset i ett leende, ljuset som bryter skuggan och så mycket mer.

Det är när ljuset bryter mörkret som vi känner dess värme och längtan efter det som starkast. Att befinna sig känslomässigt i mörker gör vi alla någon gång under livet, att då få ett leende eller känna det inre ljuset i en bön t.ex. kan förändra hela vår vardag.

Ljust behöver ju inte heller vara klaraste solljus utan alla dess skiftningar är lika värdefulla.

Att vi älskar ljuset förringar aldrig mörkret eller skuggan utan lyfter upp skillnaderna på ett sätt så vi kan älska båda. Tack och lov för natten, då vi kan sova och vakna till ljuset.

Med dessa ord vill jag önska dig en riktigt skön måndag.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson 

 

1. feb, 2019

Så mycket som händer.

Tänk att tiden bara försvann från den 21 januari till idag. Konstig känsla, har befunnit mig som i ett litet vakuum i några dagar. Arbetet har varit lugnt och stilla och min själ har fått återhämtning precis som den har behövt.

Ni vet den där Fullmånemeditationen som jag hade här på kvällen den 21 jan. vilken kväll. Mulet, grått och disigt så ingen fullmåne syntes på himlen. Men något sa mig att det kommer ge vika. Med kraft ifrån Mångudinnan lyckades vi, jag och två deltagare att skingra molnen och föra fram fullmånen så att hon som vanligt var med oss. 

Två gånger gjorde vi meditationer som lyfte fram henne= skingrade molnen. Det var så mäktigt, så underbart att se vad vi människor kan göra med våra tankar och med vår vilja. Tänk så mycket gott vi kan göra bara vi vill. Vi fick en underbar kväll med hennes närvaro korta och långa stunder. 

Vi mediterade på vår kraft, på hennes kraft och fördes upp till henne för att dela hennes tid och tankar. Det är magiskt med dessa kvällar.

Så vandrade tiden och veckan vidare, men på ett mindre roligt sätt. Min bror som varit sjuk under en längre tid vandrade vidare till nästa fas av sitt liv. Jag och mina syskon och hans familj, får stanna här och leva vidare. Vi har varit tighta, så nära varandra i många år, alla vi syskon. Det är en stor stor gåva.

Sedan många år har jag och min bror brukat luncha tillsammans när tid och möjlighet fanns. Roligt och givande med dessa samtal och med alla de telefonsamtal som vi har delat ofta en stund varje dag. Som ni förstår blir det tystare nu, även om jag hör honom diskutera med mig diverse olika saker även nu.

Ni vet det blir ju liksom inte riktigt på samma sätt, kramen när man skiljs åt den är lite torftig nu om jag får säga så. Men kärleken till sin familj, mig och oss som har funnits i hans närhet är där lika tydlig och stark. Det helar.

Så dagar som bara försvann, gick åt till eftertanke och reflektion. Nu väntar åter livet och jag kan känna hur glädjen finns där över att leva, att han är utan smärta och som han sa till mig vid ett tillfälle då han lämnat kroppen "Skrattandes säger han; -Syrran, jag är fri utan smärta, det är underbart, Vi ses snart".

Ja, som du kan förstå blev jag något betänksam, undrande över om han bara smitit eller lämnat oss. Så tänkte jag att nej, han är kvar han sa ju att vi ses snart. Han piggnade på sig då och vi fick några fina månader till tillsammans. Till glädje för oss alla. Han var med mig och letade upp min bil på blocket, nöjd när jag till sista hittade den jag ville ha. Vi levde på hoppet att han skulle bli frisk ända in till sista dagarna. Ni vet hoppet är ju det sista som överger oss och det är skönt. 

Jag är evigt tacksam över att jag arbetar med Spirituell healing och som Medium, så jag fick tillgång till att kunna bidra, minska smärtan och möta honom när han smet ifrån sin kropp. Detta är ju vad mitt arbete innebär och varför jag ifrån allra första stund kände den största glädje över allt.

Jag insåg att jag kunde bli fri från mediciner där jag då befann mig och jag kunde ge lindring och helande till andra människor och djur så att inte heller de skulle behöva ta så mycket mediciner. Det betydde allt för mig som då jag började hade gått på så mycket mediciner så länge.

Nu har det betytt allt för mig att på det sätt jag kan ha kunnat bidra. Jag kunde inte rå på sjukdomen men jag kunde finnas där och ge lindring. 

Jag tänker på hans familj och känner tacksamhet över att dom finns och att vi stöttar varandra. Att vi får mötas och läkas ihop.

Nu går vi tillsammans vi och ni och jag mot nya mål och nya möten. Det ser jag så mycket fram emot. Jag ser fram emot den nya dagen, den nya veckan och denna nya månad och vårt nya år.

Kom låt oss mötas!

Med kärlek

Greenleaves Andersson

21. jan, 2019
21. jan, 2019

Godmorgon och välkomna in till en ny vecka.

En lite grumlig morgon är det här i Dunshult, jag som hade hoppats på att få se en glimt av den blodröda månen och ut med kameran för att få den på bild. Men nehej, här är disigt blågrått vackert, himlen skiftar i lila, blå rosa färger i det disiga otydliga. Och träden dallrar av frost som blir till is.

Så här sitter jag och skriver några rader till er.

Veckans affirmation: "Jag ser klart och tydligt mina behov och tillgodoser dom med lätthet utan att skada någon annan."

För några av er känns denna affirmation självklar och enkel, men för mig drar den upp många känslor. Året 2006 gick jag på en föreläsning om Zencoachning med Kåre Landfall, hans blåa ögon druknade jag i men kanske inte riktigt just då på det sätt som det låter.

Han sitter där med oss, kanske tjugo stycken person och berättar om att vi har behov. Självklart visste jag att jag behövde äta, sova, klä på mig, ja, ni vet dom grundläggande behoven. Men under tiden han talade insåg jag att jag hade andra behov som jag aldrig tagit på allvar eller ens velat inse att de fanns där. Han väckte mig till insikt i så många saker på djupet i mig själv som jag förvägrat mig att se.

Det blev svårsmält, nästan ohanterbart. Jag ville lära mer, ville höra och förstå mer och mest av allt ville jag lära känna mig själv. Inte bara lyfta upp problem angående sådant som jag varit med om och som smärtade. Utan nu när jag sedan länge börjat med personlig utveckling ville jag ett steg längre, jag ville se mig. Vad behövde jag för att må bra på riktigt?

Det blev kurs med Kåre eller mest kanske med mig själv och jag fick lära mig om det som i Sverige ofta kallas för Giraffspråket men som egentligen heter Nonviolent communication. Hur vi talar med varandra med respekt inför den andra, hur vi ser oss själva och lär oss att uttrycka våra behov och framför allt att se dom.

När det kommer till kritan så är det ingen annan än du själv som kan och vet hur dina behov behöver tillgodoses. Så när vi arbetar med våra behov är det omöjligt med jämförelse oss emellan. Visst det finns behov som gäller oss alla som t.ex. att bli hörd, sedd att få synas. Men det finns också behov som egen tid, kreativitet, gemenskap, självbestämmande m.m. Många behov finns det.

När vi inte vet om våra behov blir de till instängda känslor som aldrig kan uttryckas. Men som ändå ligger där och pyr och gör oss sårbara och ledsna. Självkännedom gör oss fria som individer och när vi så förhåller oss till oss själva och inte lägger våra känslor av olika slag på andra människor utan ser det som ligger bakom och i oss. Undviker vi krig både i det inre och yttre.

Ja, detta ämne är stort, så jag stannar här för nu och önskar att du läser affirmationen, skriver den, säger den och lever med den en månad för jag vet att om du verkligen har förstått det som jag här har velat förmedla då kommer den att öppna en ny värld för dig. En värld med dig själv i fred.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson