Min vandring i det inre och yttre

18. dec, 2018

Låt änglarna tala

Det är de tusende rösterna som sjunger. Sjunger hymner till oss var och en.

Kanske hör du deras röster inom dig, kanske lyssnar du varsamt och stilla.

Låt deras sång föra dig till nya höjder, låt deras ord bära dig i denna stund.

När du anar deras kärlek, deras underbara mål med sin sång. Får du öppna ditt hjärta och svara.

Här finns rum, här finns rum, här finns rum. Mycket mera än jag har förstått.

Här finns det underbara självklara, här finns hopp. 

Hoppets låga det får lysa, bära ord och ton till varje hörn.

Lära dig och mig att alltid våga lyssna, till änglakör och inre låga.

Inre låga som värmer och tinar, öppnar upp och lyser genom dina ord.

Dina ord som berör och skapar gemenskap med både himmel och jord.

 

Låt oss lyssna till Änglaskaran och dess sång.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson

17. dec, 2018

God middag på er.

Det är idag som nedräkningen börjar. Nedräkningen på vad kanske ni undrar, och det är verkligen en alldeles utmärkt frågeställning. För just nu är det nedräkning inte bara inför julen utan även nedräkning för det land som vi känner som Sverige.

Landet som står upp för orättvisor, står för jämlikhet och respekt. Landet som sätter naturen som en riktigt stor stjärna med insikten om att vi faktiskt inte kan klara oss utan den medan naturen kan klara sig galant utan oss.

Jag älskar vår Moder Jord, att kunna ligga på ängen med huvudet mot stenen eller bara vila på gräset och blicka upp i skyn. Att vandra i skogen och känna dofterna, som möter mig från mossor och träd. Tänker på mina vinterdagar med varma kläder vid brasan då jag och barnen brukade grilla korv. Nu grillar jag med dem och med många andra människor ute i min trädgård mitt under den kristallklara skyn om natten.

Önskar att vi alla kunde känna i våra hjärtan, den ödmjukhet som vi föds med, hur maten finns i vår omgivning, inte bara idag då vi odlar den och som vi säger producerar kött. Det är djur vi talar om, säd och grönsaker som finns oavsett vår påverkan. För en gång i tiden hade vi ett utsäde som kom okonstlat ifrån vår Moder Jord, vi mötte djuren i skogen, fisken i sjöarna och i haven, där de levde på sitt sätt i sin värld.

Det fanns orörda berg och fjällkedjor, där urstenar vilade och kristaller vackrare än våra drömmar skapades. De skapas alltjämt, med de orörda områdena är få, nya prover tas varje vecka och nya berg blir leverantörer till våra behov.

Nu står ju inte vi inför förändringar som enbart handlar om naturen, utan förändringar som handlar om hur vi kvinnor behandlas och bemöts. Tröttheten slår mig nästan knockout.

När vi skapades var det lika självklart som hos en atom att alla delarna skulle finnas där. Så för att vi skall fungera optimalt behöver det finnas en kvinna och en man. För det är på det sätt som mänskligheten överlever. Sen är det ingen självklarhet att bara för att det finns de två så blir det efterlevande, alltså barn. Jag har mött människor som varit gifta med varandra men helt okompatibla att skaffa barn. 

Så det är med kropp och själ som vi hör ihop. 

Att vara lika viktig i ett samhälle är att känna sin plats, att veta att den är oss given, idag finns ingen sådan plats. Många människor känner sig rotlösa i sig själva, inte bara för att de har lämnat sitt land och sitt hem. Utan människor som känner att de inte passar in som inte hittar sin plats och därigenom inte heller kommer att känna att de bidrar.

Det är ett helt omänskligt perspektiv som vi skapar åt oss själva. 

Min tanke med dagens blogg är att sätta mitt finger på de olika bitar som berör oss människor, där vi behöver tänka till på hur vi vill ha det. Vill vi att våra barn skall känna att de hör hemma, att de har sin plats och känner sig behövda i sina liv här med oss. Vill vi ha en natur att gå ut till som inte enbart är för produktion utan också för hälsa och välmående. För djuren och stenarna för mossorna och gräset, för allt det som vi delar denna världen med. 

Jag hoppas att du förstår att vi aldrig kan leva här isolerade utan alla de andra varlserna som vi delar vår jord med. Att du förstår att vi är alla lika viktiga och har lika stort värde. Det spelar ingen roll vad du arbetar med, för alla behövs. Även Du även Jag.

Med kärlek

Greenleaves Andersson 

15. dec, 2018

Det är något visst med adventstid, inte bara för att vi närmar oss julen utan för det som advent står för. En förberedelse inför det som komma skall, en födelse, något nytt som väntar bakom nästa krök.

Varje liten förändring borde vi ha vant oss vid att ta emot, ändå är det med både bävan och jubel som vi varje år närmar oss julen. Bävan inför allt arbete med julefirande och inköp i form av de små och stora paketen som vi kallar julklappar. Om jag tänker tillbaka på hur det var när jag var liten och min mamma och pappa fick något som jag själv hade gjort. De fick det oavsett om det var välgjort eller bara var gjort utifrån hjärtat och viljan att ge.

Å visst tog de emot dem. Jag själv är inte bortskämd med en massa julklappar, men visst fick jag alltid något som jag önskat mig. Så även för mina syskon. Det finns en låda i källaren som innehåller något dyrbart som min mamma gav mig en jul när jag var rätt liten. Det är hemsydda, vackra kläder till min barbie. Tänker på min egen barbie som fick gå klädd i dessa vackra kläder och kan ännu känna glädjen över det.

Adventstid är också ljusets tid, inte bara för ljusen som brinner i fönstren utan för de ljus som vi tänder inom oss när vi tänker på allt fint som vi vill ge till varandra. De ljusen, de värmer våra hjärtan och gör så många saker möjliga som annars aldrig skulle bli. Det är värt att tänka på lite extra, att det är just det lilla ljuset där inne som skapar julefrid och givmildhet.

Det är lätt att i denna tid glömma bort sig själv, men tänk på att ditt inre ljus bara kan lysa om du har ork och energi till att låta det lysa. Så om du glömmer bort dig själv under denna tid, så minskar din ork och din lust till att göra, ge och dela när du väl kommer in i julhelgen. Då blir julen bara ett tomrum utan innehåll och kärlek, något som du vill skall bara vara över, så kan det bli för var och en av oss.

Så tänk även på dig själv och du får kraft och energi över till att bara vara glad för din och för oss andras skull.  

Själv ser jag fram emot att få möta dig i ditt och mitt ljus, skina tillsammans och glädjas över de gåvor som vi fått. Livet, andetagen, varandra, kärleken, naturen, hemmet, vännen vid min sida, barnen. Det finns så oändligt mycket att vara tacksam över när jag bara stannar upp och känner in. Stannar upp och betraktar, då ser jag all skönhet, allt jag har fått och inser att jag egentligen inget kan sakna. Ändå vet jag att om jag får en julklapp så blir jag lika glad som barnet inom mig och lika nyfiken är jag.

Låt oss tända det tredje adventsljuset och ge en tanke till Jesus, Jesus som helar, som läker, som är kärlek och ljus. Han vars födelse vi firar i juletid, hos mig firar jag varje litet barn som blir fött inte bara på julafton utan de som fötts under hela året överallt på vår jord. För mig symobliserar Jesusbarnet alla barn och deras födelse till vår jord. För utan dessa barn, skulle mänsklighetens tid vara över och vi skulle faktiskt inte finnas här i den skepnad vi har. Så Välkomna flickebarn och gossebarn, ta er plats och känn er som hemma, denna värld är er, låt oss dela.

 

Önskar Er en magisk och underbar tredje advent.

 

Med kärlek

Greenleaves Andersson

12. dec, 2018

Vad göra när allt är i ett mellanläge?

Jo, man kan t.ex. göra det som jag gjorde i fredagskväll. 

Jag fick en förfrågan för ca tre veckor sedan om att delta vid Hovs Bageris, julfirande ute på, Ålshults Herrgård. Jag tackade ja direkt, inte skulle jag vilja missa ett sådant tillfälle för aldrig det. Vad skulle jag då erbjuda denna kväll? Ägaren till bageriet, Maria Fülöp Blomstrand, hade vissa önskemål som gjorde mitt val lätt. 

Personlig utveckling, med tanke på att sammansvetsa de anställda och skapa en ny plattform av förståelse hos dem alla.

Jag skrev ner frågeställningar som vi kom att samtala om, t.ex. om hur vi jämför oss med varandra. Hur våra livsvägar har sett ut m.m. Det blev öppna samtal med mycket innebörd och orden flödade emellan oss alla.

När vi så skulle äta Ålshults Herrgårds, utsökta mat, njöt vi av både samtal om livet och den goda maten.

En eloge till Ålshults Herrgård för den underbara desserten som smakade så lent, ljuvt och gott i min mun. 

Varmt tack till Hovs Bageri AB, för en mycket trevlig kväll och för att ni önskade mitt sällskap.

 

Trevlig onsdag allihop

Med kärlek

Greenleaves Andersson

 

12. dec, 2018

En ros invid Andrarum i Skåne